HIMLAHUNDEN PETRONELLA

                                               96 11 16 - 06 11 01

                                             "Bella" in memoriam

Bella kom från vår allra första valpkull, givetvis något alldeles speciellt. Vi trodde det var många valpar för Himlan var tjock, men det visade sig att det "bara" blev 3, 1 hane och 2 tikar, alla blue roan. Men vi var så glada över dessa 3 och vi hade redan innan bestämt att vi skulle behålla en tik, och det blev Bella.

9 dagar efter fick Maja en kull på 7 valpar. Där hade vi också bestämt att behålla en tik vilket blev Rosetta, som var blue roan & tan. Bella och Rosetta fick växa upp ihop, vilket gick bra. Däremot i vuxen ålder var dom inte varandras favorit. Men dom bråkade inte med varandra. (mer än vid några enstaka tillfällen!)

Jag gick lydnadskurs på klubben med Bella. Hon visade sig vara en mycket lättlärd och smart cocker. Vi tränade för lydnadsklass I. Och debut gjorde vi vid SSRK:s utställning i Mariannelund. Vid platsliggningen reste sig ALLA utom en, Bella, hon låg ensam kvar. Gissa om man var stolt! Det hela gick bra och hon vann lydnadsklass I och fick ett 1:a pris. Då hägrade LP trodde jag, men vid tävlingarna efter blev det 158 p, 159,5 p, 156 p och då gav jag upp LP. Men vi hade en tävling kvar, det var när SKK hade sin stora utställning i Halmstad. Denna dag var verkligen himlen mulen och grå. Vi hann med platsliggning, som gick bra, innan himlen öppnade sig. Tävlingsledaren bröt (har aldrig varit med om det tidigare) p g a att det regnade för mycket och vi fick vänta. Ingen ljusning syntes och efter några timmar var det bara att köra igång lydnadstävlingen igen i skyfall. Vid fritt följ har jag minne av att jag hade fullt upp med att få med mig mina egna skor som var fulla av vatten, och när jag sen tittade där Bella skulle gått hade hon stannat för länge sedan, så jag fick själv gå "fritt följ". Resten av tävlingen kanske Ni kan gissa hur den gick! Den tävlingen glömmer man aldrig! Jag började träna klass II men Bella var omöjlig att få att apportera så där slutade lydnadskarriären och därmed tog agilitykarriären sin start. Husse gjorde också ett svårt karaktärsprov med Bella som gick galant.

Bella älskade agility och lärde sig snabbt vad det handlade om. Ett hinder kom vi dock aldrig underfund med varför hon gjorde så och det var "slalom". Hemma och på klubben gick hon i racer-fart men ibland på någon tävling då och då gick hon in i slalom och bara stod där medan dyrbara sekunder tickade på.....!  Ett speciellt minne från agilityn var första träningsgången på säsongen på klubben. Hon var så tänd så att när hon var på toppen på A-hindret hoppade hon rakt ut, puhh... Tala om motivation!

Bella hade en valpkull, födde på självaste midsommarafton 4 valpar, 2 hanar och 2 tikar. Hon var en superbra mamma som kärleksfullt vårdade sina små. Det var sommar och härligt väder så vi kunde ha valparna ute i hage. Men en gång kom Rosetta för nära och då sa det PANG! Både Bella och Rosetta haltade några dagar, sen var det över! (detta var ett av dom enstaka tillfällen ovan)!

Hösten -05 vid en agility-tävling skadade Bella sin ena framtass. Efter ett hopphinder landade hon med tassen vriden under sig. Ett litet litet sesamben blev det fraktur i men med inflammation runt om, fick Cortison-injektion och blev bättre och bättre och när sommaren 2006 kom fick hon naturligtvis börja med agility igen. Det gick bra ett tag MEN så hände precis samma sak som ovan under en träning och Bella började halta och visa tecken på att ha ont. Vi röntgade henne och hon fick Cortison-injektion igen i slutet av juli -06. Hon fick göra uppehåll ett tag från agilityn men det ville aldrig bli riktigt bra och någon mer agility var det inte tal om. I slutet av augusti och september fick hon följa med på tävlingar utan att tävla, detta kändes som ett straff för henne. Och hemma när dom andra skulle iväg till klubben för träning visste hon så väl, och man såg hur hon led.....En hund som alltid fått jobba och så plötsligt inte få vara med - det är inget riktigt liv.

Så vi fick ta ett mycket svårt beslut och 06 11 01 fick hon, innesluten i husses trygga famn med matte tätt bredvid, avsluta sina dagar och hon springer nu slalom och hoppar agility i hundarnas himmel utan att ha ont!

Tack älskade Bella för de nästan 10 år vi fick ha Dig hos oss!

                                                                                                       Matte o Husse.