Vov på Er igen! 1 2 4 5 6 7 8 9 10 11
Länge sedan jag hörde av mig, och nu när jag gör det, vill matte "tala" i stället, så varså god, jag lämnar över till matte nu!
Ibland förvånas man aldrig när man tränar hund. Har varit ute och tränat igenom klass II med Myzan idag. För ca 3-4 veckor sedan tränade jag lite varje dag, men jag tyckte inte vi kom någonstans. Att gå fot har varit hopplöst. Myzan är övertänd och har blivit slarvig så jag har fått börja om igen. MEN så idag när jag tränar efter ca 3 veckors uppehåll gick nästan allt kanon! Nu sitter jag här inne och kliar mig i huvudet och undrar: hur ska jag träna och hur mycket. Inga som helst problem med att gå fot idag. Tätt intill i alla svängar och inte alls så slarvig. Jag får en idé, men jag kommer inte att våga prova den. Träningsuppehåll i 3 veckor och sedan ut och tävla. Nej, det skulle jag aldrig våga! Men jag tror att vi tränar våra hundar alldeles för mycket. Som instruktör har jag sett många "sönder-tränade" hundar. När jag och Myzan gick kurs i tävlingslydnad för Ingela sa hon: "mycket bättre om Ni kommer och säger att: jag har inte hunnit träna sedan sist, än: jag har tränat varje dag". Det var hos henne (för 1 1/2 år sedan) jag började tänka i andra banor. Trots detta blir jag dock förvånad idag. När jag tränar, tränar jag verkligen inte mycket! Men kanske tillräckligt för just min hund. Man får aldrig glömma bort att man inte kan jämföra den ena hunden med den andra. Alla är individer och har rätt att vara det! Något som ofta ofta glöms bort!
|
|
Måste berätta om min Aha-upplevelsen idag, eller vad man kan kalla den. Vi skulle träna apportering. Sitt kvar sa jag och slängde ut apporten. Jag såg att Myzan tittade på mig så jag mötte hennes blick och den sa "snälla matte, säg apport nu då". Givetvis sa jag apport och det hela gick bra. Men den där blicken Myzan gav mig fastnade, det var något bara mellan oss, bara hon och jag, förtroende från båda håll! |
Jag avslutar alltid träningen med plastliggning. När Myzan lagt sig gick jag in i huset! Genom fönstret såg jag Myzans reaktion, för så här har jag aldrig gjort förut. Hennes öron lyftes maximalt, såg ganska rolig ut, men efter hand slappnade hon av trots att jag inte gick ut och sa "bra, ligg kvar". Men jag lät inte henne ligga så länge. Ja, ibland kan man inte låta bli att skratta åt dom där djuren! När jag går tillbaka till Myzan ställer jag mig jämte henne, böjer mig ner och ger henne godis på "bra, ligg kvar" och sedan går jag en sväng igen. Ibland går jag från henne 2 eller 3 ggr, bara för att hon inte ska resa sig i förväg. Och efteråt gör vi helt om och så säger jag "nu är det slut". Då vet hon att det inte blir mer träning. Likaväl som jag börjar träningen med att säga "nu ska vi träna", då intar hon "fot"-plats direkt.
Ja, just för ögonblicket blev ju tanken på tävling tilltalande men det är inte rätt mot Myzan. Jag har ett stort problem och det är att jag inte är på någon klubb och tränar så jag får ingen platsliggning med andra hundar.
| Antingen får jag ta mig i kragen och åka till en sådan eller kanske jag ska låta lydnadsklass II få mogna in lite mer och ge Myzan lite mer tid. Jag tror nog på det sistnämnda, det passar oss bäst, men man kan aldrig veta.......... |  |
Tack för de mail jag fått med tips och råd från andra som tränar. Hoppas på respons denna gången också.........
AnnLouise. Myzan återkommer för det är ju hennes sida!