Hej på Er ALLA! 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
Denna gång har jag faktiskt givit tillåtelse till att var och en av flockmedlemmarna ska få säga sitt på "min" sida, vad som hänt sedan sist m m. Men först ska jag naturligtvis börja med mig själv, Myzan!
Den här säsongen tycker jag vi fått tävla alldeles för lite, men det har sina förklaringar. Husse var sjuk en helg så där missade vi två tävlingar och sen löpte vi allihop samtidigt, ja det var ju vårt eget "fel" ! Det har varit en mycket varm sommar och under den perioden körde vi ut till klubben och tränade vid 20-tiden på kvällarna. Hundtjejerna Emma och Johanna har varit med och tränat oss så vi har fått springa, det kan jag lova. Emma som tränar mig, ja vi har nog gjort ett antal rundor i sommar vilket jag uppskattat! Själv är jag väldigt nöjd med min tävlingsinsats. Har visst blivit uppflyttad till Hoppklass II, vad det nu betyder, det får vi väl se nästa säsong. Om jag tänker efter så har jag faktiskt vunnit, varit på 2:a platsen och även 3:e platsen, inte många lopp där jag ej blivit placerad. När jag vann klassen fick JAG en härlig hundsäng med tillhörande kudde, trodde den var min men så var icke fallet, "lillvovven" Agnez lade beslag på den direkt........! Men nedan ser Ni MIG med "pinnen" i munnen, stolt som attan. Tycker jag ser riktigt "snygg" ut! (Enda gången jag har fått ligga på den härliga "sängen")! /Myzan
Moder Rosetta berättar: Agility är livet! Jag är rätt grym på att springa men jag har legat 2:a, 3:a, 5:a på tävlingarna och jag har ej tagit någon pinne denna säsong men jag tävlar ju i både Agility- och Hoppklass II. Lite svårare banor men framför allt en tuffare idealtid = man behöver springa full speed hela tiden. Jag är väl den hund som har gått säkrast men nu har ju dottern Myzan fattat galoppen, ja tänk att det ska ta så lång tid att fatta!!! Å andra sidan fyller jag 10 år i nov -06 så jämfört med en 3-åring har jag ju lite lite handikapp (ang tiden alltså). Agility är livet, vem som springer bredvid spelar inte så stor roll bara jag får göra det jag älskar mest. Men jag får väl ändå säga att husse är bäst att ha med sig in på banorna! Om nu min dotter är så himla stolt över sin märkvärdiga "säng" är jag inte sämre, titta vad jag vann vid första tävlingen för säsongen:
 |
En hundsäng och dessutom
tillhörande filt! Dä Ni! Men om Ni tror jag har fått ha den, glöm det. Den står orörd nere i källaren då vår minsting Agnez var ett hot att förstöra min säng på mindre än en dag! Ja, jag får väl vänta tills Agnez blir vuxen. Ska bli skönt till vintern att krypa ner med täcke över mig för jag älskar värme! Denna sommaren har varit kanon, jag har gärna legat i solen och "solat"! /Rosetta |
Gammalmormor "Maja". Ja matte och husse är förvånade att jag har orkat med en säsong till. Men ett liv utan agility är inget liv för mig. Jag ska bli 14 år 1/12 -06 och jag tävlar både Agility- och Hoppklass II. Att klara hindren har jag inga som helst problem med men tiden, nä där hänger jag inte med. Och VEM skulle begära det? Jag är allas "favorit", alla tycker jag är så fantastisk och det är jag ju med! Det enda problemet är att jag inte hör och när dom lägger långa mörka tunnlarna i skarp U sväng har jag haft det lite jobbigt för jag hör ju inte vilket håll husse är på. Där har det blivit lite fel några gånger och på en tävling när jag kom ut från tunneln såg jag inte husse, men jag såg en annan man på banan, domaren, så jag tänkte han kanske hjälper mig runt, men han sa: "ska Du inte vara hos Din husse", husse kom då springande i full fart och hämtade mig och sa: "hon hör inte" varvid domaren blev lite paff. Sen körde vi banan ut. Jag kan inte som min dotter och barnbarn skryta med att jag vunnit fina hundsängar men min matte/husse (som gör vad som helst för mig) är så snälla så jag har också fått en alldeles egen sådan. Jättefin med skönt tyg och snygg design. Den ligger jag på på kvällarna. Om Ni tror att Agnez lagt beslag på den också, kan jag tala om att här är det gammalmor som bestämmer så den lilla hönan rör inte min säng!! Nu är jag trött på hundsängar, vill hellre visa hur det sett ut när jag hoppat Agility i somras:
Tjoho,
här kommer "Maja"
| Klart det tar på krafterna när
man varit iväg och tävlat en hel dag så lite vila i solstolen har man
väl rätt till när man kommer hem, faktiskt ganska skönt! MEN om det inte händer någonting i mitt liv trivs jag inte, livet är till för att levas in action! Vi cockrar vill arbeta, lata oss det gör vi efteråt! /Maja
|
 |
 |
Här hade vi önskat att Bella
skulle berättat om sin sommar, men Bella finns inte längre kvar hos oss.
Som många vet skadade hon sig i tassen vid en agility-tävling hösten
-05. En liten fraktur i ett litet litet ben som inte gick att göra
mycket åt. Höll sig bra till sensommaren, fick sedan röntga och ny
Cortisonspruta igen. Men hon hade ont och haltade då och då efter
ett tag. Det som gjorde mest ont i Bella vara att hon inte fick "vara
med". Hon har ju alltid varit med och tränat och tävlat. Ett liv utan agility, lydnad m m gjorde att livskvaliteten var lika med 0, och det
märktes på Bella.
Vi tog ett mycket svårt beslut och 06 11 01 fick hon, innesluten i husses trygga famn med matte tätt bredvid, avsluta sina dagar och hon springer nu slalom och hoppar agility i hundarnas himmel! Tack älskade Bella för de nästan 10 år vi fick ha Dig hos oss! /Matte o Husse |
Axelina:
| Äntligen min tur. Jag fick börja tävla agility förra sommaren och jag kan ju säga att alla som sett mig kommer ihåg mig!!!! Jag har fasta synpunkter om agility: det ska gå fort! Och hänger inte husse med fortsätter jag ändå...... Ja, förra året var kanske inte så lyckat men nu har det blivit mer träning och då går det bra men så kommer tävling och DÅ kan jag bara inte hålla mig! Det är ju så wow-roligt, I love agility! |
 |
Men denna säsongen har jag bättrat mig. Dock inte på de första tävlingarna, vid en ganska given bana hörde jag nog vad matte sa till husse efteråt om de första 5 hindren: "det såg ut som jakt på liten cockerspaniel". Och det var JAG det, inte illa! Men jag har bättrat på mig och jag kan väl tacka min hundtjej Johanna för mycket träning, att hon aldrig tröttnar......! Men sista tävlingen i Emmaboda hösten -06 vill jag berätta om. Först var det Agilityklass och jag hade inte tid att stanna på kontaktfält på vare sig balans eller gungbräda, som jag annars alltid gör på träning, utan full fart. Men sedan hade dom en inofficiell tävling med bara hopphinder och lilla tunneln och så fick man ta så många hinder som möjligt på 1/2 minut. Jag tog 24 stycken, men när husse skulle kolla hur många jag tog hade dom glömt att skriva så jag fick köra en gång till, 25 hinder till! Därefter var det hoppklass I och då tänkte jag: Nu ska jag chocka husse och så ska jag motionera honom ordentligt inför Lidingöloppet han skulle springa helgen efter. Jag sprang så fort jag kunde och gjorde ALLT rätt. Vad hände då, jo man VINNER! Gissa om man blev stolt eller stolt? Och husse var lite andfådd efter loppet i alla fall och jag slog 2:an med flera sekunder och 3:a blev Myzan så henne retade jag i bilen hela vägen hem.
 |
Utställningen "Blekingemästarn" dagen efter och där blev jag BIR, BIG 1:a och BIS 4:a. Utställningsbiten sköter matte och hon hade verkligen inte förväntat sig det här så då gjorde jag henne glad också! Tänk vad lite som behövs för att göra människan glad! Min drömhelg: Att få göra det roligaste jag vet: Aglity - Utställning! /Axelina |
Himlan:
| Här blir det inte ett enda ord
om agility, den verksamheten la jag av med för många år sedan. Har bara
fortsatt med utställning vilket jag tycker är himla roligt! Matte och husse har sett till att jag fått ställas ut ett flertal gånger inofficiellt denna säsong och det är kul. Matte som visar mig tycker inte att det är lika kul ibland. Jag liksom Maja har mist hörseln, så jag är svår att visa påstår dom. Som en sprallig valp brukar matte säga. Första rundan att springa brukar jag för det mesta ta i galopp. Jag har gått vidare till finalerna nästan alla gånger och då har jag dämpat mig lite så då är jag lagom påstår matte. I Tollarp dit vi alltid åker blev jag faktiskt BIS-veteran om Ni inte redan visste det. Och jag visar verkligen min glädje när jag blir placerad, korv att äta direkt ur påsen, det är en mycket god belöning tycker jag! Har inte hört några planer för nästa säsong, jag ska ju bli 13 år i nov- 06. Borde finnas en veteran-veteran-klass! Men JAG planerar i alla fall några fler inoff utställningar. Att "bara" finnas till är inget liv för mig även om jag är en gammal hund. Livet är till för att levas! /Himlan |
|
Flingan:
Mig kallar dom "Flingeling" och jag kan inte skryta om några tävlingsresultat men jag har i dagarna fyllt 2 år. Däremot kan jag skryta om vad matte/husse tycker om mig: En "lagom" cocker, inte så stimmig (tror dom jämför med Axelina, ha, där fick hon), jag är ganska cool . Det var tänkt att jag skulle börja med agility nu i sommar. Har hört matte och husse berätta att man ska akta sig för att börja för tidigt, vi hundar ska tydligen växa färdigt först. Nåja, i våras började matte klicker-träna mig. Det var sanslöst roligt. Hon klickade in allmänlydnaden. Sen ville hon prova klicker på agilityn så jag fick ta ett hinder i taget och hon klickade, perfekt inlärning av agility. Och jag tycker agility är jätteroligt. MEN matte kan inte springa p g a sitt knä så husse kör Agility med alla. OCH vad hände när han skulle "ta över mig", jo, jag stack till matte hela tiden.......Det var ju hon som har tränat mig, varför skulle nu husse ta över? Inte blev det bättre av att husse blev både besviken och ledsen över att jag inte ville vara hos honom vid agilityn, så han tröttnade. Kan ju säga att han inte tål så mycket motgång förrän han tröttnar, ack ja..........Matte har tjatat på honom att han ska ta över "hela mig", men han kommer ju aldrig till skott. Vet ju att Myzan skrivit innan att han är lite lat............Nåja, några ggr nu på sensommaren har det blivit bättre, men jag är osäker med honom, det får väl ta sin tid innan vi två blir ett team.
 |
Men en sak är säker: Agility-hund ska jag
bli, fy attan vad kul det är, jag är inte rädd för något hinder men det behövs
mycket träning, och jag får finna mig i att husse blir min förare! (Låter som
han behandlar oss illa, så är verkligen inte fallet, men jag har fäst mig vid
matte så mycket). Nu gäller avvänjning.......!!!
OCH jag har hört något annat också, att jag ska träffa en pojkvän och förhoppningvis få egna valpar. Jag längtar så, jag älskade ju Axelinas valpar och lekte mycket med dom. Så vappisar står på min önskelista! |
Tjingeling från /Flingan
 |
Den bästa sparar dom till sist, nämligen JAG AGNEZ. Ja, jag är ju danska men kom till Sverige 8 veckor och 1 dag gammal. Min mormor, mormorsmor och mormors mormor bor ju här. Lite svårt med svenska vov-språket, men det gick rätt bra. När jag kom till denna flocken som då var 7 hundar bestämde jag mig direkt: Här ska JAG ta över. En tuff liten brud, söt som socker........! Men mina planer gick inte riktigt i lås, matte och husse visade snabbt att här är det vi som bestämmer men då tänkte jag att jag går på Maja och Himlan. Det höll i sig rätt länge och jag tänkte YES nu är jag på gång MEN DÅ sa Maja ifrån först och sedan Himlan. Ja, ja, smällar man får ta. Jag har inget dåligt självförtroende i alla fall och jag ser till att få ut det mesta njutbara av livet. |
 |
Husse har ställt
ut mig 3 ggr i sommar, BIR-valp x 3 vilket gjort husse lycklig. I höst
har matte gått fortsättningskurs på Ronneby BK med mig och gissa om jag
gillat det! Bättre än att trava runt i en utställningsring! Wow! Att
jobba är min grej. Jag älskar att träna lydnad, skulle kunna träna hela
dagarna. Spårar som en Gud och älskar uppletande. (tyvärr hinns inte
spår med här hemma, men vi fick prova på kursen). Men matte tränar
lydnad och till våren ska vi gå tävlingslydnadskurs för jag ska ut och
tävla sedan så det så.... .Min kompis här är Flingan och vi brukar busa och ha kul förutom när jag tar tag om hennes svans som om jag skulle apportera den, GISSA om min matte blir arg då. Annars kallar hon mig för "frimärket", jag vill vara med min matte helst hela tiden och att hon bara sysslar med MIG! |
| Ja, sen har jag ju ovan blivit kallad "säng-förstöraren" eller något sådant men man ser ju alltid till att göra det bäst för sig, so what? Den där som Myzan vann är bäst, skönt med huvudkudde. Men vi har en biabädd och i den drar jag upp alla hundsängarna och staplar på varandra, utom Majas (vågar inte, huuu...) Sen tar jag mig upp och ligger överst på hela högen, då mår man gott! Jag trivs med livet bara jag får träna för jag är en skärpt och mycket smart hund. Och så är jag ju sååååååååååå söt! Puss! /Agnez
|
 |
06 11 09 /AnnLouise I
